SE*La Vera Vita's

* * * * *

Sol är det i Sverige över påsk. Ingen tvekan om saken. I Spanien däremot är det regn som väntas precis som vanligt. Det brukar alltid falla regn när spanjorerna ska ut med sina traditionella katolska högtider i en kö av stora avbilder av exempelvis Jesus, Maria med flera. Ett väldigt traditionellt och imponerande konstverk som fortfarande bärs på mäns axlar. Smått fascinerande att se hur kulturerna försöker hålla fast i det som en gång var en viktig och uppoffrande tradition som inte fick brytas...

Vi svenskar däremot äter sill, ägg och annat påskgott. Gömmer påskägg i trädgården som påskharen har gömt och äter lite extra mycket godis än vanligt. Lite släkt kan komma över på besök annars är det inget som vi översvämmar våra hem med. Lite målade äggskal, påskkärringar på kvast och björkris med färgglada fjädrar i har vi alla varit med om. Kycklingar i var och varannat fönster och små kaniner med äggkorgar lite här och var. Underligt hur det kan bli så olika trots att katolisismen och protestantismen baseras på samma religion, Kristendomen. Båda firar ju trots allt Jesu korsästning och senre uppståndelse. Lite speciellt att vi i dagens Sverige inte ens lägger vikt på den egentliga händelsen och betydelsen av dagen. Istället avnjuter vi ledigheten den bär med sig, och det är ju trots allt rätt på sitt vis.

Fast nu är det helg och solen kommer nog vara framme och värma våra vintervita skinn. Det till skillnad från midsommaraftons charm då vi bara kan vänta på att regndropparna ska falla på vårt nydukade bord på vår favorituteplats...

Annars måste jag medge att tiden går ganska långsamt nu på dagarna. Mitt bäcken har sitt egna humör och liv tycks det ibland. Samma dos värktabletter, men trots det tycks det göra mer ont än vanligt. Kanske är det så simpelt att jag överbelastar det trots att läkarna inte gav några direkta restriktioner. Det var bara en av läkarna från ortopedavdelningen som tydligt framförde just att jag bara fick stegmarkera och inte mer. Det blir lätt att jag snubblar till när jag är ute och hoppar på ett ben med mina kryckor. Det är ingen svår konst med lång inlärningsperiod det där med kryckor, men det är ändå lätt hänt att man släpper koncentrationen och där hamnar fel ben i backen. Det är väl kanske lättare att glömma bort sin skada då området inte är varken gipsat eller innehar stöd av något slag. Står jag still på vänster ben så känns det inte direkt och då är det lätt att vingla till... aj aj...

Vera kämpar på glatt hon också. Ska inte påstå att hon har någon vidare hastighet hon heller. Tjejen kämpar på så gott hon kan trots den stora magen. Äter ganska små mängder åt gången men faktiskt ganska ofta. Tycker mig inte kunna se att hon är så nedtagen av graviditeten alls faktiskt. Det bådar i alla fall gott inför den digivande perioden efter förlossningen. Lycka till min söta Vera! Kattbebisarna kommer ju snart!!!

* * * * *