Onsdag...
Snart är det påsk, så ett litet påskkort skadar ju inte. Den här bilden är väl påsken i all ära, eller vad tycker ni?
Dagarna springer iväg... tur är väl det. För tiden gör det lättare att acceptera det som hänt. Mina andra två små flickor verkar mer och mer komma tillrätta trots tomrummet. Det märktes att de saknade hennes närvaro, men de förstår nog mycket väl vad som hänt. Djur förstår mer än vad vi många gånger tror. Jag tog mig lite extra tid uppe i stallet med min häst, det lättade många tankar. Han är bästa terapin i världen, är så lycklig att jag har honom!
Bell's gör mig dock galen med allt sitt kel. Så kanske att det är hennes sätt att berätta att något är på gång i hennes lilla mage? Hon har ju inte ens visat tendeser på att komma i löp igen, så nu hoppas jag verkligen på att det blir små söta, vita små troll. Efter all den otur som drabbat mig de senaste dagarna kan jag inte annat än hoppas på lite tur!
För vem kan motstå en sådan liten skumtomte?
Kan man bli annat än kär! De ser ju ut som små apor! Som jag saknar att ha sådana hemma och jag håller alla tummar jag har för att de ska komma lika fina och välskapta barn som dessa! Vilken härlig kull! Det var alldels för länge sedan sist. Snart blir det väl dags att leta hane till Vera, det eftersom sommarens planer för Liten gick i kras. Så nu får det omplaneras lite. Några förslag på fina hanar kanske??
Kramar till er alla!
Kommentarer
Postat av: Annelie
Kramar och välkomna till världen vilka små liv det än blir. Hoppas att dom blir lika fina som första kullen men......oavsett blir dom förhoppningsvis lika underbara!
Trackback
